User:Saftgurka/sandbox52
From Wikipedia, the free encyclopedia
Militärligan (lit. 'The Military Gang') eller AK-ligan som de själva kallade sig,[a] var en sammanslutning av kriminella, specialiserade på grova rån, verksamma i början av 1990-talet och som leddes av Carl Sumonja. Ligan bestod delvis av Sumonjas släktingar.
Militärligan | |
| Founded | 1991 |
|---|---|
| Named after | Military uniforms |
| Founding location | Grödingevägen 55, Tumba, Botkyrka Municipality |
| Years active | 1991–1993 |
| Ethnicity | Swedish |
| Leader | Carl Sumonja |
| Activities | Armed robberies |
Kvällstidningarna kom att kalla ligan militärligan, då brotten genomfördes med vad som påminde om en militär organisation och precision. Det visade sig senare att ligans medlemmar var med i Hemvärnet eller var reservofficerare. Vid rånen agerade ligan likt en militär skyttegrupp och var utrustade med skyddsvästar, stridsselar och radioutrustning med headset. De bar också sjukvårds- eller skyddsmaskväskor. Ligan hade tung beväpning bestående av skarpladdade kulsprutepistoler, automatkarbiner och i några fall kulsprutor. Vid minst ett tillfälle hade de tagit upp ett hål i taket på en skåpbil och monterat en kulspruta 58 på taket.[2] Militärligans tillhåll förmodades vara Sursa gård som ligger på Överselö i Strängnäs kommun, och som Carl Sumonja hade anknytning till.
Ligan greps efter ett rån i Heby 1993. Samtliga ligamedlemmar dömdes för grova brott. Militärligans ledare Carl Sumonja dömdes till 14 års fängelse för att bland annat ha deltagit i tio grova rån och allmänfarlig ödeläggelse.
Bakground
The four Sumonja brothers grew up in a violent and dysfunctional family in Sweden, where fear, alcohol abuse, and aggression shaped everyday life. Their father, Boris Sumonja (1938–2015), who had immigrated to Sweden from former Yugoslavia in the early 1960s, ruled the household through violence and authoritarian control.[1] The children learned early that loyalty to the family was absolute. The second oldest brother, Stefan Sumonja, has testified that his father Boris and older brother Carl Sumonja once made Molotov cocktails to attack the house where his mother had fled after leaving the abusive relationship.[3]
Carl, Stefan, and their younger brothers Lennart and David had a difficult childhood marked by their father's severe alcoholism and aggression. When Carl was 13, their mother left Boris and moved with the children to Dalarna, where life temporarily improved. Carl was remembered by teachers as highly intelligent and a natural leader—admired by some and feared by others—though not openly violent during his school years. However, after his parents reunited, those close to him noticed a dramatic change. One teacher later recalled that Boris seemed to have a "hypnotic power" over his son, whose behavior became increasingly provocative and confrontational.[1]
After leaving school, Carl worked in his father's construction company before completing military service as a squad leader at Norrland Dragoon Regiment (K 4) in Arvidsjaur in 1984–1985, where he excelled in the disciplined environment and received outstanding evaluations. He later started a construction company in Stockholm together with his brothers. The business initially succeeded, but the financial crisis of the early 1990s hit hard, and the brothers began searching for alternative sources of income. Gradually, they organized their criminal activities with the same structure and discipline as a legitimate business, with Carl acting as the leader. This group eventually became known as the "Military Gang," responsible for a series of armed robberies in Sweden during the early 1990s.[1]
Out of the four brothers, three eventually became notorious bank robbers. Stefan was the exception. While his brothers followed a path of crime and violence, he pursued art and later became a successful screenwriter. According to Stefan, the eldest brother was deeply shaped by their father's brutality and became a role model for the younger brothers, who followed him out of loyalty.[3]
Crimes
1991
Det första uppmärksammade brottet som militärligan begick var ett inbrott i en vapenkassun i området Getryggen i Botkyrka Municipality natten till den 16 September 1991.[4] Där förvarade militären vapen som snabbt skulle kunna användas om krig utbröt. Ligan grävde sig in under kassunen och sprängde upp ett hål i golvet för att komma in. De stal 124 kulsprutepistol m/45, 92 Ak 4's och Ksp 58. Det var den största vapenstölden i Sverige på 20 år. Någon ammunition kom de inte över. Därför slog Militärligan till två veckor senare, den 30 september 1991, mot en annan kassun i Botkyrka där de la beslag på 864 magasin. Nu återstod frågan hur de skulle byta vapen och ammunition, som sammanlagt vägde ett ton, mot pengar. Deras försök att sälja detta på den svarta marknaden misslyckades.[1]
Den 25 oktober 1991 genomförde dem ett grovt rån mot en värdetransport från ABAB i Farsta och kom över drygt 520 000 kronor.[1] ABAB-väktarna hade just hämtat upp kassan från systembolaget då två rånare ur militärligan kapade bilen. En av väktarna skottskadades lindrigt i kinden.[5]
After the success of their early robberies, the Military Gang began planning another operation. As a diversion, the Sumonja brothers and their associates decided to place a real bomb in a locker at Stockholm Central Station shortly before New Year's Eve 1991. The intention was to trigger a large-scale police response and evacuation while the group carried out a robbery elsewhere. An anonymous tip led authorities to the device, and the station was evacuated within 20 minutes. When bomb technicians attempted to disarm it, the bomb exploded, injuring a police officer. According to Lennart Sumonja, however, the bomb had not been intended to detonate and had been armed by one individual acting independently. The planned robbery during the chaos was ultimately cancelled, and the exact reason the bomb was still planted remains unclear. Afterward, the group abandoned the use of explosives and instead focused on robberies targeting postal operations, joking internally that "the postal service was a reliable partner."[1]
1992
Misslyckade försök, rån i Farsta och kontakt med polis
I början av 1992 misslyckades två rånförsök. Ett den 2 januari 1992 i Trångsund och ett den 10 januari 1992 i Skogås. Den 13 januari 1992 slog de till mot postkontoret i Svedmyra, söder om Stockholm. Maskerade, klädda i skottsäkra västar och med skarpladdade vapen i händerna stormade de in i lokalen. Personal och kunder beordrades att lägga sig ner, övervakningskamerorna sköts sönder. De kom över drygt 700 000 kronor.[1]
The theft of the military weapons in Botkyrka was not discovered until March 1992. Initially, investigators had few leads and expected progress only once some of the stolen weapons resurfaced. Instead, during the summer of 1992, the Military Gang sent a series of letters to Stockholm County Police Commissioner Sven-Åke Hjälmroth. Signed "AKL," which police interpreted as "AK-ligan" ("the AK Gang"), the group offered to sell the stolen weapons back to the authorities for 25 million kronor. To prove their credibility, the letters included weapon serial numbers as well as highly specific details about previous robberies that only the perpetrators could have known.[1]
Police took the threats seriously and believed the group likely had military training. Communication was conducted through coded newspaper and teletext messages. Investigators were struck by the gang's dramatic language and demands, which resembled scenarios from American action films: the ransom exchange was to involve helicopters and rocket signals, and any deviation from instructions would be treated as a "hostile act," prompting the gang to open fire. After eleven letters, the Military Gang abandoned the negotiations, apparently realizing that the extortion attempt would not succeed. Police, however, understood that the threat remained active. As the gang's finances began to run low, they returned to committing robberies.[1]
Ösmo
On 13 March 1992, the Military Gang carried out coordinated robberies in Ösmo, near Nynäshamn, targeting both a post office and a nearby bank. Postal employee Eva Anderson realized what was happening as heavily armed robbers stormed the building, firing dozens of shots, including at surveillance cameras. The staff were forced into the vault while one terrified employee begged for her life, pleading that she had three children. One of the robbers attempted to calm her, assuring her that "it would soon be over." After securing the money, the robbers appeared ready to leave, but one of them suddenly returned and fired another burst of shots into the glass entrance, creating a smiley face pattern made of bullet holes—an image that later became strongly associated with the Military Gang in the Swedish media. As he left, he reportedly shouted: "Smile, have a nice day!"[1]
Although the robbery yielded more than 1.2 million kronor, the gang itself reacted negatively to the incident. The group prided itself on operating with military-style discipline and professionalism, and several members were reportedly angry that one robber had acted recklessly for what he described merely as "a cool thing to do." During the escape, the robbers switched vehicles and hid themselves, weapons, and cash beneath insulation materials in a trailer. Disguised as construction workers, they were soon stopped by police on a remote road shortly after the robberies. Remaining calm, the driver explained that they were working nearby and even offered to let officers search the trailer. The police declined, did not record the license plate, and allowed the vehicle to continue—letting the Military Gang escape undetected once again.[1]
Nya rån under hösten och vintern
During the autumn and winter of 1992, the Military Gang continued carrying out robberies in smaller Swedish towns such as Kungsör (24 September), Rimbo (14 October), and Brösarp (10 December), although the latter armored transport robbery failed. In December, their confidence had grown significantly, culminating in a coordinated triple robbery in Ullared targeting a post office and two banks, yielding more than two million kronor.[1]
Despite the large sums stolen, Lennart Sumonja later stated that neither he nor the others ever became truly wealthy. Much of the money disappeared quickly due to the high costs of maintaining their criminal lifestyle underground, including expenses for planning, vehicles, weapons, equipment, and safe operations. While Lennart traveled extensively, the pressure of life as fugitives increasingly wore the group down. By this point, the gang's earlier sense of excitement and purpose had largely vanished. Constant psychological strain, fear of arrest, and anxiety about accidentally killing someone began to overshadow everything else. After the Ullared robbery, the group decided to step away from crime, believing it was finally time to stop. The break lasted almost exactly one year.[1]
1993
Senare samma år i oktober rånade man postkontoret i Rimbo på 740 000 kronor och i December genomförde man ett trippelrån mot postkontoret, Sparbanken och Föreningsbanken i Ullared under mellandagarna och kom över två miljoner kronor.[6] Vid detta tillfälle höll ligans förare vakt utanför i en stulen skåpbil med en ksp 58 genom ett urkapat hål i biltaket.[2] Polisen visste vid tidpunkten ännu inte vilka ligan bestod av.
Rånarna angrep Sala Sparbank i Heby den 23 December 1993. Flyktbilen körde av vägen, och rånarna stal civila bilar.[7] Rånet blev deras sista, eftersom polisen, under ledning av åklagare Stefan Karlmark, därefter snabbt kunde ringa in rånarna. Mitt i natten använde specialutbildade poliser från Stockholm tårgas, och grep rånarna i en övergiven sommarstuga i Skorkebo mellan Heby och Sala.
Lista över brotten
- 16 september 1991 – Vapenstöld, Getryggen i Botkyrka Municipality. Byte: 124 kulsprutepistol m/45, 92 Ak 4, 5 ksp 58[8]
- 30 september 1991 – Vapenstöld i Botkyrka. Byte: 864 magasin och annan militär utrustning[8]
- 25 oktober 1991 – Grovt rån mot värdetransport i Farsta. Byte: 528 000 kronor[8]
- 30 December 1991 – Bombdåd i Stockholm när ligan sprängde en förvaringsbox på Stockholm Central Station[8]
- 2 January 1992 – Försök till rån av värdetransport i Trångsund[8]
- 10 January 1992 – Försök till rån av värdetransport i Skogås[8]
- 13 January 1992 – Postrån i Svedmyra. Byte: 708 657 kronor[8]
- 13 mars 1992 – Post- och bankrån i Ösmo. Byte: 1 219 839 kronor[8]
- 24 september 1992 – Postrån i Kungsör. Byte: 152 040 kronor[8]
- 14 oktober 1992 – Postrån i Rimbo. Byte: 737 029 kronor[8]
- 10 December 1992 – Försök till rån av värdetransport i Brösarp[8]
- 29 December 1992 – Trippelrån mot post och två banker i Ullared. Byte: 2 025 646 kronor[8]
- 23 December 1993 – Bankrån i Heby. Byte: 952 350 kronor[8]
Trial
Trial, verdict and convictions
Vid Handens tingsrätt den 20 oktober 1994 dömdes ligans ledare Carl Sumonja till strängast möjliga straff, 14 års fängelse. Han närmaste man, Johan Ahlin, som hjälpt utredningen fick 12 år, och Erik Gröndal fick 10 års fängelse. Mellanbrodern Lennart Sumonja dömdes till åtta års fängelse, lillebrodern David Sumonja till fem år, fadern Boris Sumonja dömdes till fyra års fängelse, ligamedlemmen Bo Pettersson till fyra års fängelse samt Carl Sumonja fästmö till tre års fängelse. Åklagarna, Kjell Lilieholm och Kent Madstedt, hade yrkat på livstids fängelse för närmare ett dussintal grova rån, vapenstölder utpressning, bombattentatet på Stockholms centra, och mordförsök i samband med ett av rånen. Tingsrätten ansåg det inte styrkt att de försökt döda en väktare vid ett värdetransportrån i Farsta, trots att denna träffades av skott, och därmed var livstid inte aktuellt.[9]
Utredarna hade hjälp av ligaledarens närmaste man, Johan Ahlin, av Erik Gröndahl, och av Carl Sumonjas flickvän. Carl Sumonja och hans lillebror David, som deltog i brotten redan innan han fyllt 18 år, erkände en stor del av det de åtalades för. De talade dock enbart om sin egen medverkan, inte om övriga ligamedlemmars. Tingsrätten valde att ta hänsyn till David Sumonjas ungdom och gav honom endast fem års fängelse trots att han deltagit i bland annat sju grova rån och inte hjälpt till i utredningen. Mellanbrodern, Lennart Sumonja, erkände inte någonting över huvud taget. Genom Ahlin, Gröndahls och fästmöns berättelser och av brödernas indirekta uppgifter kunde dock han knytas till bland annat åtta grova rån. Erik Gröndahl hade deltagit mycket aktivt i brotten, bland annat vid sex grova rån, men vid ett par råntillfällen har han försökt lugna den uppröra bankpersonalen.[9]
Carl Sumonjas fästmö, som bland annat hjälpt till att skaffa viss utrustning och fungerat som chaufför åt ligan, har varit helt förblindad av kärlek till sin fästman, ansåg rätten. Bo Pettersson hade deltagit vid ett par av rånen men inte kunnat bindas vid att ha planerat dem. Han åtalades också för att tillsammans med Carl Sumonja ha planerat och anlagt brand i sin villa för att få ut försäkringspengar, drygt två miljoner kronor. Tingsrätten fällde Carl Sumonja för mordbrand men fann det inte styrkt att Pettersson deltagit. Boris Sumonja hade deltagit i rån men hade också försökt sälja vapen till en kroatisk förening i Sverige. Han dömdes för brott första gången 1963, redan kort efter att han kommit till Sverige, och har sedan dömts 14 gånger, de senaste gångerna för rattfylleri och misshandel. Han hade genomgått en mindre rättpsykiatrisk undersökning men den gav resultatet att han kunde dömas till fängelse.[9]
Convicted members
De dömda medlemmarna var:[9][10]
- Carl "Calle" Sumonja[4] (born 1965), senare Carl Thunberg,[11] ledare och äldst av fyra bröder, 14 års fängelse
- Johan Ahlin (born 1969), 12 års fängelse
- Erik Gröndahl (born 1968), 10 års fängelse
- Lennart Sumonja (born 1970), mellanbror, 8 års fängelse
- David Sumonja (born 1974), lillebror, 5 års fängelse
- Boris Sumonja (1938–2015[12]), far till bröderna Sumonja, 4 års fängelse
- Bo Pettersson (born 1957), bekant till Boris, 4 års fängelse
- Lena Eklöw (born 1957), fästmö till Carl, 3 års fängelse
Appeal
Den 10 november 1994, den sista dagen av den tre veckor långa tiden för ett överklagade, kom Erik Gröndahl och Bo Pettersson in med besvärsskrivelser. Gröndahl ville ha strafftiden sänkt bland anat med motiveringen att han känt sig tvingad av Carl Sumonja, att delta i ligans rån och annan brottslig verksamhet.[13] I januari 1995 rapporterades det att under pågående rättegång i hovrätten, Pettersson, som ende medlemmen av militärligan som överklagat sitt straff, lade ner sin talan om överklagande efter att risken för straffskärpning var för stor.[14]
Prison time and release
Carl Sumonja, som i fängelset tog efternamnet Thunberg,[11] avtjänade straffet på bland annat Kumla Prison, Beateberg Prison och Tidaholm Prison.[15][16] Lennart satt på Tidaholm Prison, David på ungdomsanstalten i Mariefred samt Johan och Erik satt på Norrköping Prison.[4] På Norrköpinganstalten satt Johan och Erik på en specialavdelning för förstagångsförbytare med bland annat the spree killer Mattias Flink och Guillermo Márquez Jara som var dömd för Stureplan murders.[17][18]
Våren 1994 riktade Carl Sumonja anklagelser mot fem personer för mordet på polismannen Leif Widengren vid rånet mot en värdetransport i Högdalen i Stockholm i februari 1992. Dessa var två polisassistenter, en polisaspirant, en FN-soldat och tillika hemvärnsman samt ligamedlemmen Johan Ahlin, sedermera dömd för sin medverkan i denna. Samtliga, utom FN-soldaten, hade genomgått jägarutbildning vid K 4 i Arvidsjaur. Det ledde till att de tre polismännen och FN-soldaten häktades men släpptes efter någon vecka i brist på bevis. De avfördes emellertid inte från förundersökningen och polismännen blev avstängda från sina tjänster, ett beslut som dock senare återtogs. Ett kvartal därefter lade åklagaren Kent Madstedt ner förundersökningen mot de fem med motiveringen att brott inte kunde styrkas. I november 1995 tog Sumonja tillbaka sina anklagelser.[19]
I juli 2001 rapporterade Aftonbladet att Carl Sumonja hade fått ovanligt många permissioner och även frigång trots skärpta regler efter Malexandermorden. I fängelset medverkade Sumonja i Lars Noréns pjäs 7:3, tillsammans med Tony Olsson, senare dömd för just Malexandermorden. Sedan april 2000 hade Sumonja fått 105 permissioner och dessutom daglig frigång för arbetsträning, trots att reglerna egentligen säger att sådan frigång borde ha tillåtits först närmare hans villkorliga frigivning 2003. Anstaltschefen Ulf Kjellsson förklarade att Sumonja behandlats som ett specialfall och att en särskild frigivningsplan gjorts upp. Han medger samtidigt att man kanske gått för långt och gett för många permissioner, men säger att han tror att Sumonja kommer klara sig bra efter frigivningen.[15]
Carl blev villkorligt frigiven den 24 april 2003. Det innebar att han avtjänat två tredjedelar av sitt straff.[20]
Aftermath
Connection to possible other members
I november 1994 utfördes ett trippelrån i Älvdalen. Två män greps, som hade förekommit i utredningen om militärligan. Männen, en 22 åring från Södertälje och en 32-åring från Nykvarn, blev aldrig gripna eller förhörda i utredningen om militärligan. De fanns med bland en stor grupp potentiellt misstänkta, varav många var hemmahörande i just Södertäljetrakten. Upp emot sex personer antogs ha deltagit i rånet men det bara endast två som greps. Att trippelrånet utfördes i just Älvdalen hade också viss koppling till militärligan. Förutom att det där fanns ett stort militärt skjutfält var det i den trakten som militärligan hade tänkt sig att polisen skulle dumpa de 25 miljoner kronor som ligan krävde i utbyte mot sitt stora lager av stulna automatkarbiner och kpistar.[21]
Mordmisstankar i Polen 2008
Den 20 augusti 2008 anhölls Carl Sumonja, då med efternamnet Thunberg, och brodern Lennart Sumonja på sannolika skäl misstänkta för mord och människorov vid en insats i Nacka - efter omfattande spaning av polisen. Carl Sumonja och hans bror misstänktes för att ha fört en man till Polen, för att där ha mördat honom. Efter omfattande spaning och utredning i Gdynia i Polen och i Sverige hade nu tillräckligt med bevis för att gripa männen. Utöver de två bröderna misstänktes även en 37-årige ordningsvakt - som suttit häktad sedan sommaren 2008 - för mord, människorov och grov stöld. Den 37-årige mannen var delaktig i ett värdetransportrån i Akalla i januari 2005. Enligt uppgifter skulle även bröderna ha varit inblandade i rånet. De hade dock inte delgivits misstanke om det brottet. Varken offer eller mordvapen hade hittats i Polen men kammaråklagare Henrik Söderman ansåg ändå att bevisläget är starkt.[22]
Polisen och åklagaren trodde att en gammal rånskuld är motivet till det misstänkta mordet på tvåbarnspappan som försvann under en resa till Polen. Ordningsvaktten, som även jobbat som skjutinstruktör åt polisen, hade enligt polisen en skuld på 200 000 kronor till offret. Pengarna var ersättning för att tvåbarnspappan hjälpt rånarna med insideruppgifter vid värdetransportrånet i Akalla. Bytet vid rånet blev över 20 miljoner kronor – pengar som aldrig återfunnits. Enligt flera vittnen pressade mordoffret ordningsvakten på pengarna – om han inte fick dem skulle han gå till polisen. Den 19 december 2007 skjutsade tvåbarnspappans fru honom till centralstationen i Stockholm. Han berättade för hustrun att han skulle ”träffa en vän” och åka till Polen. ”Vännen” visade sig vara den 38-årige ordningsvakten. Sedan dess var han försvunnen och polisen varövertygad om att han mördats. Genom analys av ordningsvaktens telefontrafik i Polen kom polisen Carl Sumonja och hans lillebror på spåren. Det visade sig att också de befunnit sig i Polen vid tidpunkten och stått i intensiv telefonkontakt med ordningsvakten. I badrummet på Carl Sumonjas kontor i Gdynia hade blod från den försvunne tvåbarnspappan säkrats. Polisen var övertygad om att de tre dödat honom på kontoret och sedan gjort sig av med kroppen. Samtliga åtalade nekade till inblandning i mordet.[11]
Bland åklagarens bevis fanns en blodfläck från 38-åringen i den tredje åtalade mannens lokal i Gdynia, telefonspårning, raderade spaningsbilder på offret i en misstänkts dator och textmeddelanden som tolkats som instruktioner för mordet. De anklagade friades i tingsrätten och den 30 september 2010 friades de även i hovrätten som ansåg att bevisen inte räckte utan slog fast att det inte går att fälla någon bara för att åklagarens hypotes framstår som mer sannolik än de tilltalades förnekanden.[23] I september 2011 fick Carl 390 000 kronor i skadestånd av staten och Lennart över 600 000 kronor i skadestånd och ersättning för förlorad arbetsinkomst efter ha suttit frihetsberövade i tio månader för mordmisstankarna. Mot bakgrund av att Carl har varit utpekad med namn och bild i rikstäckande tidningar ansåg justitiekanslern att lidandet ha varit mer påtagligt än vad som annars skulle ha varit fallet och att ersättning bör därför utgå med ett förhöjt belopp.[24]
In the media
År 2006 medverkade mellanbrodern Lennart Sumonja, som valde att hålla tyst genom hela utredningen och rättegången, att berätta för första gången om sin inblandning i Militärligan, i podcasten P3 Dokumentär.[4]
År 2019 producerade Sveriges Television dokumentärserien Militärligan i sex avsnitt om händelserna med fokus på offren.[25]
On 5 January 2021, the case was revisited in an of the podcast Brottet inifrån.[26]
On 20 February 2024, the case was revisited in an episode of the podcast Svenska larmsamtal.[27]
On 13 June 2024, the case was revisited in episode 7 of the podcast Mördarens profil.[28]
On 17 August 2025, the case was revisited in an episode of the podcast Mordpodden där man avhandlade misstankarna på Carl och Lennart om mordfallet i Polen 2008.[29]
Litterature
Den fjärde Sumonja-brodern, Stefan Thunberg turned his traumatic upbringing into the bestselling novel The Father ("Björndansen", 2014), written together with crime author Anders Roslund. The book fictionalized the family's story but remained closely based on real events. Writing it helped Stefan process years of trauma and confront the violent legacy of his childhood.[3] Några år senare släppte de boken En bror att dö för (2017) som är en friare fortsättning på Björndansen.[30]
Footnotes
- Ligan benämnde sig som AKL i ett brev till polisen – som polisen tolkade som "AK-ligan" (AK som i automatkarbin, som i Automatkarbin 4, Ak 4) när ligan försökte sälja tillbaka vapnen de stulit till polisen.[1]