User:Saftgurka/sandbox7

Murder

Fitzpatrick sköts till döds vid 22-tiden på Bergslagsvägen i Råckstarondellen i Vällingby den 18 juni 1998, dagen före midsommarafton.^[10] Han var i sin Toyota Corolla på väg till ett möte i centrala Stockholm när han attackerades. Under mattan på golvet i baksätet hade han en skarpladdad revolver.^[11] Skottlossningen utfördes från förbipasserande fordon och minst två vapen användes. Omkring 30 skott avlossades i ett område där även andra personer befann sig, och flera projektiler träffade omgivningen. Fitzpatrick träffades av en kula som gick genom hjärtat och avled i ambulansen på väg till sjukhus.^[11]

Funeral

Fitzpatrick, som vid sin död var folkbokförd i Trångsund, Huddinge Municipality, Stockholm County,^[4] begravdes den 17 July 1998 at Skogskyrkogården in Stockholm.^[12] The funeral was attended by friends and associates of Fitzpatrick, who arrived in a convoy of cars. No Harley-Davidson motorcycles were present. Detectives observed the ceremony from a distance and photographed attendees.^[1] Presidenten för Brödaskapets fängelsedel Wolfpack, Göran Carlzon, var där på permission från Kalmarfängelset. Liksom den 24-åring, som sköts vid ett rånförsök på Thelins konditori hösten 1997, och ett par av Fitzpatricks medåtalade i ett utpressningsmål som nyligen avgjordes i Stockholms tingsrätt.^[13]

Police investigation

Enligt ett tidigt rykte skulle en man på motorcykel ha setts lämna platsen omedelbart efter beskjutningen. Skottlossningen ägde rum i ett område nära bostadsbebyggelse, där flera bilar och förbipasserande befann sig inom skotthåll.^[14] Polisen inledde därför en bred utredning där flera tänkbara motiv och gärningsspår prövades. Initialt uteslöt polisen inte att mordet kunde ha samband med andra uppmärksammade våldsbrott under 1998, bland annat mordet på den svensk-montenegrinske kriminelle Dragan Joksović vid Solvalla travbana den 4 februari 1998 samt mordet på den 45-åriga irakiske knarkhandlaren Fawzi Kishaish på Gärdet den 6 juni samma år.^[15] Den irakiske mannen misstänktes i sin tur ha varit inblandad i planeringen av mordet på Joksović, vilket gjorde att polisen även övervägde möjliga hämndmotiv och kopplingar mellan olika kriminella nätverk.^[14][16]

En annan tidig huvudlinje i utredningen var att mordet kunde ha sin bakgrund i konflikter inom mc-miljön, framför allt mellan Brödraskapet och Hells Angels. Enligt denna teori ska Daniel Fitzpatrick ha varit i konflikt med Hells Angels efter en konfrontation vid deras lokaler i Bromma, där han enligt uppgifter krävde tillbaka nycklar till Brödraskapets lokal i Länna i Huddinge. Händelsen kopplades till en intern splittring inom Brödraskapet, där en grupp medlemmar lämnat organisationen och anslutit sig till Hells Angels. Polisen övervägde att så kallade "prospects" inom Hells Angels kunde ha utfört mordet för att vinna status i organisationen. Den 22 juni 1998 arbetade polisen med att kartlägga Fitzpatricks sista tid i livet, inklusive hans kontakter och rörelser. Vid denna tidpunkt hade ingen misstänkt ännu gripits.^[17]

Senare i utredningen kunde polisen fastställa att två fordon varit inblandade i samband med mordet: en röd Ford Sierra med plast, troligen byggplast, i bakrutan samt en silvergrå BMW.^[18] Fordonen hade enligt vittnesuppgifter kört upp jämsides med Fitzpatricks bil i samband med skjutningen.^[10] Polisen utgick initialt från att ett telefonsamtal till Fitzpatrick hade lockat honom till platsen, men den hypotesen tonades senare ned när fler uppgifter tillkom. Utredningen kom i stället att fokusera på observationer av personer längs hans färdväg, bland annat fyra män som setts vid Maltesholmsvägen/Kvarnhagsgatan vid en tidpunkt som bedömdes vara relevant för händelseförloppet.^[10]

Den 13 oktober 1998 anhölls två män i 30-årsåldern misstänkta för mordet. En av dem var den 33-årige syriern Jwan "Johan" Darwich,^[19] som misstänktes för medhjälp till mord, medan en 31-årig man misstänktes för mord.^[7] Båda greps i en samordnad polisinsats på flera platser i Stockholmstrakten och i Linköping. Darwich hade enligt uppgifter nyligen avtjänat ett längre fängelsestraff för mord. Enligt utredningen skulle han ha haft rollen att locka ut Fitzpatrick till det möte där han senare dödades.^[7] Den 15 oktober 1998 greps ytterligare en misstänkt, en 38-årig man. Samtidigt noterades att de misstänkta hade varierande kriminell bakgrund.^[20] Den 16 oktober 1998 häktades de tre männen av Stockholms tingsrätt på sannolika skäl misstänkta för mordet som begåtts den 18 juni 1998. Den 33-årige Jwan Darwich pekades ut som den som skulle ha arrangerat mötet med Fitzpatrick i centrala Stockholm, vilket enligt åtalet ledde till att han kom att möta gärningsmännen på väg till platsen.^[21]

Trial and verdict

Rättegången inleddes den 11 januari 1999 i Stockholms tingsrätts säkerhetssal. Enligt åklagaren, biträdande chefsåklagare Eva Finné, hade mordet sin bakgrund i konflikter inom den kriminella mc-miljön samt i äldre personliga och ekonomiska motsättningar kopplade till Fitzpatricks tidigare verksamhet som företagare. Åklagaren beskrev att Fitzpatrick under 1970- och början av 1980-talet varit verksam som småföretagare med verkstad i Nacka för rostskyddsbehandling av bilar, men att han senare blivit involverad i kriminalitet och konflikter med flera personer inom och utanför mc-kretsar. Enligt åtalet hade han kort före mordet även förklarat konflikt med Hells Angels.^[22]

Tre män åtalades: två medlemmar i mc-gänget HOG Riders, en 31-årig man från Linköping och en 38-årig man från Stockholm, samt den 33-årige syriern Jwan Darwich, tidigare medlem i Brödraskapet MC, som åtalades för medhjälp till mord. Darwich pekades ut som den som skulle ha stämt träff med Fitzpatrick i Stockholm city den kväll då mordet skedde. Enligt åklagaren körde Fitzpatrick från sin tillfälliga bostad i Hässelby mot mötesplatsen när han i stället blev upphunnen i Råcksta. Där besköts han från två bilar, en röd Ford Sierra med trasig bakruta täckt av plast och en silvergrå BMW.^[22] Minst två vapen användes vid mordet, en k-pist av märket Agram och en revolver av .38 caliber. Polisen hittade 24 hylsor och skott på mordplatsen. Bara en revolverkula träffade Fitzpatrick, men de träffade rakt i hjärtat. Han dog i ambulans på väg till sjukhus.^[18]

Darwichs roll enligt åtalet var att fungera som lockbete genom att arrangera mötet. Darwich höll Fitzpatrick ansvarig för ett mord på en landsman som utfördes inne på Kumlafängelset.^[22] De övriga två tilltalade misstänktes för att ha deltagit i själva genomförandet av mordet. Utredningen byggde i stor utsträckning på mobiltelefonanalys, vittnesuppgifter om fordon samt teknisk bevisning från den röda Forden, där spår av krut och tändhattspartiklar påträffades.^[22] Åklagaren menade att 38-åringen och 31-åringen ringde till varandra upprepade gånger strax före mordet. Uppringaren var då kopplad till sändare i Hässelby i närheten av Fitzpatricks bostad. Vittnen hade även sett de båda åtalade i Sierran i Hässelby den 18 juni. Signalementet stämde överens med 31-åringen och 38-åringen.^[22] Åklagaren menade att telefontrafiken visade hur de misstänkta samordnat sina rörelser före och efter mordet. Försvaret, där bland andra Claes Borgström och Thomas Martinson medverkade, ifrågasatte bevisvärdet av mobiltelefonuppgifterna och menade att dessa inte kunde visa vem som faktiskt använt telefonerna eller vad som hade kommunicerats. De framhöll att åtalet i huvudsak byggde på indicier och att direkt bevisning saknades, såsom mordvapen, erkännanden eller säkra vittnesiakttagelser.^[11]

Under rättegången den 12 januari 1999 förnekade Jwan Darwich att han agerat lockbete och uppgav att det var Fitzpatrick som själv velat träffa honom. Han bestred också att det fanns någon konflikt mellan dem. Under sina sista månader i fängelse träffade han en av sina medmisstänkta, 31-åringen som tros ha hållit i ett av de vapen som avlossades mot Fitzpatrick. Under morddagen och dagen innan utväxlade de båda 14 telefonsamtal efter att inte ha pratat med varandra mer än någon enstaka gång dessförinnan.^[23] De övriga tilltalade förnekade delaktighet och hänvisade bland annat till att mobiltelefoner och fordon kunde ha använts av andra personer.^[24] I sin slutplädering den 22 januari 1999 yrkade Eva Finné på livstids fängelse för samtliga tre tilltalade. Hon menade att det inte gick att fastställa vem som avlossat de dödande skotten, men att samtliga hade deltagit i en gemensam brottsplan och därför skulle hållas ansvariga för mord.^[25]

Efter att rättegången avslutats den 26 januari 1999 inledde Stockholms tingsrätt sina överläggningar.^[25] En central fråga var vilket bevisvärde som kunde tillmätas mobiltelefontrafiken och i vilken utsträckning den kunde koppla de tilltalade till mordet. Försvaret menade att bevisningen i huvudsak bestod av indicier och att det saknades direkt stöd i form av mordvapen, erkännanden eller entydiga vittnesiakttagelser.^[26] Den 27 januari 1999 beslutade tingsrätten att de tilltalade skulle kvarbli i häkte medan överläggningarna fortsatte.^[26] Två dagar senare, den 29 januari 1999, försattes Jwan Darwich på fri fot, medan de övriga två misstänkta kvarblev häktade.^[27]

Stockholms tingsrätt meddelade dom den 2 februari 1999 efter avslutade överläggningar.^[28] De två huvudtilltalade frikändes från mord men dömdes för medhjälp till mord till sex respektive tre års fängelse för medhjälp till mord. Tingsrätten ansåg att det inte var styrkt bortom rimligt tvivel att någon av dem hade avlossat de dödande skotten, men bedömde att de deltagit i händelseförloppet. Jwan Darwich frikändes från medhjälp till mord men dömdes för grovt vapenbrott till åtta månaders fängelse. Tingsrätten ansåg att bevisningen inte räckte för att visa att han deltagit i planeringen av mordet.^[29]